Archive for oktober, 2007
We’re back!
Så ska jag äntligen ta mig i kragen och skriva lite igen!
Hundträningen har fått stå tillbaka lite det senaste på grund av allt annat som har varit. Denna hösten bara springer iväg! Denna helgen tycker jag har varit lugn och då har det varit simskola, städning, trädgårdsfix, gäster på lördag kväll, hundkurs på söndag förmiddag, trädgårdsfix igen och åka och fika hos ett par kompisar på söndag eftermiddag. Sen avslutade vi med att städa lite igen på söndag kväll. Nu sitter man här och är helt slut igen. Undrar när man ska känna sig utvilad?
Hur som helst så har vi varit på klickerkurs idag och det var nog det första riktiga träningspasset sedan klickerträffen här. Wilson har verkligen fått vila hjärnan ett tag och bara myst med skogspromenader med svärfar och lite allmänlydnadsträning med mig. Jag tycker att han har lugnat ner sig betydligt när det gäller att träffa nytt folk och nya hundar så det har nog kanske gjort med nytta än skada att ta lite semester ifrån hundträningen? Har har kanske vilat sig i form?;-)
Klickerkursen började tiiiidigt imorse. Klockan halv 9 drog vi igång. Tack och lov så var det ju nästan som halv tio med tanke på att vi ställde om klockan inatt.
Vi var i senaste laget dit och Wilson började med att tjuta ikapp med Villgott. Vi bestämde oss för att gå iväg och låta dem hälsa ordentligt och sedan gick vi in igen och då var de helt andra hundar båda två.
Vi började inne på logen och jag kunde belöna Wilson för att han var lugn en del. Vi pratade om vad vi vill träna och hur det går. Jag har ett behov av att lägga upp en plan för träningen framöver känner jag. Jag ska fundera över det där och ta hjälp av Malin också.
När vi gick ut så tränade vi lite kontakt och jobbade i par för att coacha varann. Mina inkallningar gick väl sådär. Han kommer som ett skott, men ingångarna behöver vi öva separat på. Det är något på den planen som Wilson inte gillar. Jag vet inte riktigt vad det är. Vi trodde ju i somras att det var gräsklipp som störde honom i och med att han hoppar rakt ut i luften då och då under linförigheten. Han gjorde det i dag också och någon funderade på om han är känslig för om det har legat hundbajs eller om någon hund har markerat kanske. Det låter nästan mest troligt faktiskt. Han känns besvärad av att gå på många ställen och beter sig underligt i alla fall.
Vi gick ut i trädgården hos Malin istället när jag skulle öva lite linförighet och då gick han mycket bättre. När vi väl får till det så går han underbart! Han sträcker ut frambenen och nästan hänger i luften. Det blir nästan lite passage över det:-) Då kan man ju se att han tycker att det är sååå skoj att träna och själv blir jag alldeles varm i magen. Härligt!
När det gäller belöningar så är ju kampleksaker bäst så jag kan nog börja använda mig av graderade belöningar lite mer. Om han gör något ok så kan det bli godis, medan om han gör något jättebra så får vi dra fram repet med knutar.
Tills nästa gång ska vi öva på ingångar i alla fall. Sen ska jag få en privatlektion av Malin i och med att det blev knas med flyttat träning förra gången. Det ska bli jättekul att träna själv för henne en gång och försöka lägga upp en plan. Målet är ju dels att kunna bete sig som en hund utan myror i brallan när vi ska iväg på utställningar framöver och dels vill jag starta lydnadsettan nästa år.
Jag är full av inspiration nu. Hoppas bara att livet i övrigt lugnar ner sig så att jag inte är fullt så sliten som jag varit.
Idag är jag trött däremot. Klockan är 20:14 enligt vintertid. Kan man gå och lägga sig då eller? En kort hundpromenix och sedan krypa till kojs och ladda inför en ny vecka? Eller får man pensionärspoäng om man lägger sig så tidigt?? *Funderar*
5 comments oktober 28, 2007
Klickerträff!!
Nu är helgens klickerträff över och vad skoj vi har haft!! Det här har varit en inspirationskick som heter duga!
Vi samlades vid 10 igår hos mig och Wilson. Helena och Viktor körde ifrån Uppsala, Lina och Pejla ifrån Torsby, Anna-Karin och Kråka ifrån Alingsås och så Martina och Villgott som bara körde ifrån andra sidan stan. Alla dök upp samtidigt och vi han inte ens in förrän vi började prata klicker! Innanför grinden fastnade vi en stund sen fick jag valla in flocken i köket för lite frukostfika där vi fortsatte prata hund och klicker i någon timma innan vi gav oss ut.
Vi började med en liten skogspromenad i krokarna för att hundarna skulle få spana in varann på håll till en början. Wilson låg som väntat lite högt i början men han coolade ner sig snabbt. Han gick över förväntan på promenaden och fortsatte bra när vi kom till fotbollsplanen där vi skulle träna lite. Jag har insett att jag måste förtydliga lite när jag skriver att han ”ligger högt”. Han är skuttig hoppig och superglad och vill, vill, vill jobba! Nu, nu, nu! Och vill, vill, vill, leka! Nu! Han är inte gapig och stressad över lag. Och dessutom så blir han ju bara sådär när vi ska ut på klubben och träna. Förut så har jag trott att det berott på mängden hundar osv, men nu efter helgen så börjar jag misstänka att det mesta ligger hos mig. Som vanligt!
Jag satt halva fikan och pratade om att min plan för helgen var att få Wilson att andas osv så när vi kom ut och han coolade ner sig så fort så lovade ”gänget” dyrt och heligt att aldrig tro på mig mer när jag skriver att han ”ligger högt”;-)
Troligtvis är det så att i detta läget kände jag mig lugn och inte pressad till något. Vi var på hemmaplan och hade hela helgen på oss att andas. Solen sken och det var en underbar höstdag. Man kan ju inte annat än att bli harmonisk. Det smittar ju av sig!
I normala fall kommer jag ifrån jobbet, har hämtat barnen, slängt i mig lite mat, väntar på att hunden ska komma hem ifrån daghusse sen packar vi oss iväg och jag känner mig stressad oavsett om vi åker i god tid eller inte. Kommer till klubben och vill alldeles för mycket och får prestationsångest. Konstigt att Wilson tappar sitt lugnt?? Näe… Jag måste ändra mitt beteende där. Frågan är om man i framtiden ska satsa på kortare helgkurser och skippa klubben där det blir stressiga kvällar med många hundar och olika råd ifrån olika folk… Det tål att funderas på!
Åter till helgen:
På fotbollsplanen började vi att träna lite ensilt. Någon körde lite apportering, någon inkallningar och en annan fritt följ. Jag fokuserade mycket på Wilsons ”läge” och kontakt med mig. Han coolade som sagt ner sig snabbt och jag kände mig riktigt nöjd! Efter en stund band jag upp honom och han höll sig faktiskt riktigt tyst. Låg coolt vid sin målstolpe och väntade på bättre tider. Vi hjälpte varann lite med inkallningar och lärde känna varandras hundar lite. Diskuterade varje hund lite och hade allmänt skönt i höstsolen. Martina la Villgott vid andra målstolpen och hör och häpna! Villgott och Wilson låg tysta vid varsin stolpe och kikade på vad vi höll på med!
Efter det var det dags att gå hem och käka lite lunch. Fem vuxna och fem hundar i vårt kök gick alldeles utmärkt. Vi hade koppel på hundarna men de skötte sig bra. God mat och mycket hundprat och sedan bar det ut till Skövde BK där vi tränade lite till.
Wilson fick prova på ”lådan” för att öva bakdelskontroll och sedan gick vi ett varv runt sjön. Jösses vad hundarna sprang! En Grönis, en Flatte, en Borderterrier och två dvärgar. Fullt ös bara! Wilson råkade ut för ett litet missöde när de sprang ut på en brygga och druttade i vattnet. Han som inte ens gillar att bada! Han stod där med bakbenen på botten och frambenen på bryggan och ville väldigt gärna bli upplyft utav matte!
Väl hemma åkte Wilson i badkaret för att få bort dylukten och sedan fick hundarna vila i varsitt rum medan vi beställde thaimat, drack vin och pratade hund heeela långa kvällen! Kul!!
Pejla och Kråka sov hos oss med sina mattar medan Viktor tog sin matte och åkte till mormor och Marta och Villgott sov hemma. Sedan drog vi igång idag igen vid 10.
Wilson började dagen med att busa med Kråka och Pejla. Pejla som är en flattetik i samma ålder som Wilson var i stort sett outtröttlig och det är nog första gången jag ser Wilson tröttna först. Det är jobbigt att busa med stora hundar!
När han busade med Kråka som är lite äldre och lite vassare än Pejla så blev Wilson lite ställd. Han förstod henne inte. Han vill ju brottas och hon ville jagas? Hon var lite läskig ibland så han var mycket försiktigare än vanligt, men inte ens när Kråka kröp på golvet och gjorde sig så liten som hon bara kunde så vågade Wilson busa fullt ut. Nyttig övning för Wilson! Han vinner ju det mesta annars! Inte för att han leker med så mycket hundar, men de han träffar tycker att han har alldeles för mycket energi;-)
Idag ägnade vi oss åt att spåra och göra lite sökövningar. Wilson skötte sig jättefint från det att han kom ur bilen och tills dess att vi åkte hem. Det var mycket nyttig övning! Ur bilen och kika runt och öva kontakt med matte. In i bilen och vänta medan matte la ett spår. Ur bilen och bara vara medan vi väntade på att spåra. In i bilen och vänta medan någon annan spårade. Ur bilen och spåra. In i bilen och vänta. Ur bilen och köra ett par sök på figuranter i skogen osv.
Söket funkade helt klart bättre än spåret och han tyckte det var såå skoj. Jämfotahopp rakt ut i skogen och leta upp en rolig människa som ger honom en massa godis! Underbart! Han såg så lycklig ut och jag kände träningsglädje ut i fingerspetsarna.
Efter några timmar i skogen åkte trötta mattar och hundar hem för lite lunch och ännu mera prat. Sen gav vi upp för denna gången. Det har varit så skoj och Wilson har funkat kanon! Nu är jag taggad och på tisdag ska jag bara ta det lugnt och göra ingenting på kursen. JAG ska börja andas!
Det blev en hel del foton ifrån helgen även om jag är kameralös för tillfället. Jag tömde de andras minneskort i min dator i lördags så här finns en hel del bilder ifrån lördagen!
Mer finns att läsa hos
14 comments oktober 7, 2007
Låååångsaaaamt!
Sådär låter jag för det mesta på våra promenader nu. Jag försöker övertala både mig själv och Wilson att allt inte måste gå i racerfart! Vi har lite att öva på båda två…
Vi skulle ha varit på kurs igår, men jag fick hoppa över den pga sjuka barn. I fredags var vi på introduktionen för klickerkursen däremot och det känns som ett stort ”YES!” Äntligen någon som tänker på samma sätt som jag vill tänka så att jag inte behöver anpassa mitt sätt att träna och ”köra mitt eget race” som jag har gjort på de andra kurserna. Malin har massor att lära mig!
Wilson låg högt som sjutton på kurstillfället som vanligt när det handlar om att träffa nya hundar. Vår läxa till nästa gång blir ”mental träning”. Jag ska börja med att hitta ett ställe där jag masserar eller klappar på Wilson när han är lugn, och ihop med det lägger jag ett kommando. T.ex. låååångsamt eller viiiila. Sen när han går upp i varv så masserar jag på samma ställe och ger samma kommando för att hjälpa honom att komma ner. Jag tror det kan funka. Vi övar på!
Jag har ju jobbat med mig själv en hel del det senaste halvåret och har kommit fram till att jag har alldeles för bråttom och ofta tänker och lever i ”sen”. Istället för att vara ”här och nu” så planerar jag vad jag ska göra nästa gång vi tränar eller vad jag ska ha för plan för Wilson om ett halvår… Och så stressar jag framåt för att komma till ”sen” och när väl jag är där så blir det ju ”nu” och då hittar jag ett nytt ”sen” att sträva efter… Logiskt?? Smart?? Näe… Gissa varför jag har en hund som är uppe i varv??
Nu är alltså målet att kunna gå lååååångsaaaamt på promenaderna. Jag har inte bråttom till något egentligen. Jag kan bara njuta av här och nu. Känna att det luktar höst och att det är kallt om händerna ”nu”. Jag måste tänka om helt enkelt. Nu är det jag som måste lära mig. Wilson kommer nog coola ner sig på köpet. Gissa om det snurrar i huvudet på mig;-)
3 comments oktober 3, 2007
