Inspirerad!

Sitter på jobbet och har lite lunchrast. Jag vill bara hem, hem, hem till skrutthunden och träna. Jag har verkligen fått inspiration. Vi har så skoj nu! Wilson och jag är mer ett team än någonsin. Det är verkligen superkul! Det enda som inte är bra med det är att han tjuter när jag går hemifrån. Det räcker med att jag går ut med soporna så ylar han. Åtminstone när de andra är hemma. Matte är bäst helt enkelt;-) När jag lämnar och går till dagis så är han lugnare och sover i sin nya Biabädd i köket. Senast jag kom hem så orkade han knappt hälsa. Jag kom ju hem och störde mitt i förmiddagssömnen!! Jag brukar ju vara borta någon timma i alla fall nu under inskolningen på dagis, men den dagen skulle Vanna vara själv en stund så jag kom hem efter en kvart… Störde skönhetssömnen som sagt, men han somnade om så sött några minuter senare.

Vi har riktigt roligt på promenaderna och jag känner att jag litar på honom mer än någonsin. Han går lös jämt i princip. Både i skogen och i bostadsområdet. Han håller sig vid mig (eller Thomas) och det är inget problem att möta folk el. dyl. Möter vi hundar kopplar jag upp honom för säkerhets skull, även om han antagligen skulle bete sig bättre om han inte var kopplad… Han blir ju inte lika säker på sig själv om han inte har mig i andra ändan som stöd… Härom veckan gick han lös en sväng i centrum. Han lyssnar jättebra och håller sig ”här”. Enda gången jag inte riktigt vågar chansa är om det är mycket trafik.  Då får han allt hålla sig i kopplet.

 Jag har i alla fall laddat upp  nu med träningslogg och en lista på grundfärdigheter så att vi kan köra igång på riktigt med klickertänk rätt av. Sen är det bara att vänta på att Malins kurs i klickerträning/operant inlärning drar igång snart! Jag är så sugen på att bli duktigare på klickertänket. Tänk vad lite semester kan göra;-) Man blir ju som pånyttfödd… Eller är jag manisk kanske??;-)