Underbara hund!

Vi är inne i ett sånt  flyt nu jag och Wilson (ja, hela familjen och Wilson faktiskt!) och det är såå härligt! Vi har hittat tillbaka till träningsglädjen, Thomas tycker att promenaderna kan vara trevliga nu när han går bättre i kopplet, ja vi slåss nästan om att få gå på hundpromenader;-) Vanna brukar gå och hämta Wilsons koppel och försöka få på honom det och igår satt hon matade honom med hans frukost en kula i taget. Tilde la sig på mattan med Wilson igår och vilade middag några minuter och klappade honom, medan han låg lungt och njöt. Ikväll så fick till och med Wilson en gonattpuss av Tilde! Det känns som harmoniiiii rakt av!

Vi var iväg på vår nya kurs i söndags jag och Wilson. Det hällregnade men de har en lada som vi kunde vara i så det gick bra. Ytan ska väl byggas ut så småningom, men det funkade finfint nu när vi bara var tre stycken. Det är Wilson och två schäfersystrar som är något yngre än honom. Vi mjukstartade lite och försökte mest att öva på kontakten med hundarna och få dem att tagga ner lite. Wilson coolade faktiskt ner sig rätt bra och vi hann jobba på bra med att behålla kontakten trots störningar. Vi testade lite att hinna bryta hunden i tid innan en störning. Mårten gick framför oss och jag var ju fullt medveten om att han skulle gå förbi oss, ändå lyckades jag inte bryta Wilson i tid förrän tredje gången han gick förbi! Att man ska vara så seg i tanken?? När jag var tillräckligt snabb så räckte det ju med ett lågt ”nej, kom här” så valde han ju att komma till mig istället för att springa fram och hälsa på Mårten. Störningsträningen känns jättebra! Till nästa gång ska jag träna på att få Wilson närmre mig. Han har en förmåga att sätta sig lite för långt ifrån mig så jag ska försöka minska det avståndet. Jag har ju kommit igång med klickern igen och det funkar jättebra så vi tränar några korta pass om dagen så förhoppningsvis har vi gjort lite framsteg till nästa söndag.

Vad gäller koppelträningen hemma så flyter det på som sjutton. Han har bra koll på vårt tempo och håller sig fint på vänstersidan. Till och med när Tilde cyklar i förväg så håller han sig lagom vid sidan även om det syns så tydligt på honom att han egentligen skulle vilja springa fooort efter henne. När jag varit ute på kvällsrundan igår så lyssnade han så bra på mig att jag valde att ha honom lös i bostadsområdet. Han gick vid min sida och nosade lite och när han tog ett steg mot trottoarkanten så räckte det med ett tyst nej så föll han tillbaka på vänstersidan och jag bubblade av stolthet över min dundervovve! Skönt att man har svackor ibland som man kommer ihåg att njuta av topparna:-)