Slutkörda!

Nu är vi hemma ifrån Örebro jag och Wilson. Vi har varit och träffat en massa snozar och övat på både det ena och det andra!

Vi har dels tränat lite på allmänlydnad och därefter blev det ett pass med agility. Wilson älskade det! Vi provade på lite av varje. Tunnlar, platta tunneln, slalom och diverse hopp. Tunnlarna tyckte Wilson var skoj! Jag undrar jag om vi inte åker på att gå en agilitykurs också någon gång i framtiden?? Vi måste ju prova det mesta så vi ser vad som passar oss bäst?

Tidigare har vi ju provat lite spår men idag var det dags att göra en liten grundövning i sök. Det blev en liten nostalgitripp i och med att jag tränade sök med min förra hund. Man tänkte tillbaka till långa och blöta dagar i skogen och mindes hur härligt det var att ligga som figurant och skratta åt dåliga skämt i Walkie-talkien:-) Hur som helst så tyckte Wilson också att det var skoj så detta lär jag få göra med familjen om inte annat! Jag får väl skicka ut Thomas och barnen i skogen så kan jag skicka ut Wilson att leta efter dem när jag tycker att det passar;-)

Dagarna i örebro avslutade vi med trimning som var mycket välbehövlig! Jag fick en massa råd om klippning med maskin och sax. Framförallt huvudet kändes som en hel vetenskap och de där linjerna snurrar i huvudet på mig;-) Jag får ta mycket kort och rita upp hur jag klippte så jag inte glömmer av det! Nu har vi en del trimning kvar i diverse skarvar, men han ser i alla fall bättre ut än på länge min skrutt! 

Vi fick lite tips och råd igen om hur jag ska få ordning på min huligan. Jag måste bli tydligare helt enkelt. Jag tycker jag har jobbat ungefär som vi pratade om, men jag har inte alls varit så tydlig och så fort man minst anar det så gör man en massa småmissar som gör att Wilson vinner en vinst efter en annan. Det är så självklart när någon står brevid och säger vad man gör för fel, men det är sååå svårt att se vad man gör.  Jag ska i alla fall bli mycket bättre på att använda rösten och att ta i honom mer. Berömma med klappar osv. Sen ska jag kräva att han sitter kvar när jag har honom hos mig och inte låta honom åla undan centimeter för centimeter… Han har lärt sig hur han ska lura mig skrutten;-)

Sen har jag tillslut kommit fram till att jag ska fortsätta använda klickern. Den känns så mycket lättare att tajma än ett ”bra” när jag ska fånga upp snabba ögonkast osv. Sen ska ju annat sätt att berömma funka också, men jag ska inte lägga klickern helt på hyllan. Det är min grej tror jag;-)

Nu sover Wilson sött efter helgens bravader. Han har ju energi som få vet ju ni som träffat honom, men nu verkar den ha tagit slut. Åtminstone tills nästa promenad vi ska ut på. Det hällregnar ute och jag är inte sååå sugen på att gå ut, men det finns väl inget dåligt väder…. bara dåliga… jag ni vet;-) På med min favvojacka och ge sig ut alltså!