Nytt EFIT

Det blir inte mycket uppdateringar här i semestertider men ett nytt EFIT har jag fått till i alla fall!

Livstecken!

Nu är vi hemma efter en härlig semester på kusten!

Wilson har vikarierat som mäklare under veckan och svärfar kunde sålt Wilson för 15000 men valde att behålla honom till slut. Tack för det!! Det hade varit lite snopet att komma hem annars;-)

Idag har vi varit på kurs och det var en upplevelse efter att inte ha setts på en vecka. Det gick väl sisådär. Wilson var lite okoncentrerad och min semesterhjärna funkar inte heller något vidare. Dessutom hade de klippt gräset på planen! Hu så läskigt!! På vissa ställen hoppade Wilson som om det vore ett djupt dike som han skulle över, mitt under linförigheten. Rakt upp i luften bara… Där låg ju en massa gräsklipp!

Nu ska vi avrunda Thomas semester med lite varma mackor. Imorgon börjar vårt nya liv efter en vecka med mat och dryck som täcker en månads näringsbehov och lite till;-)

Vi hörs!

Fångad!

Nu har jag äntligen fångat Wilson på några bilder som är värda att visa! Jag fick jaga rätt länge med kameran, men några goa bilder blev det. Kan någon förklara för mig varför det är sååå gott med sura äpplen? Wilson och Vanna äter ikapp;-)

Vila i skuggan under äppelträdet är livet tycker Wilson! Han hjälper mig gärna att hålla ett öga på Vanna så att hon inte rymmer…

Både Vanna och Wilson gillar äpplen! Man måste ju dela med sig, eller hur?? 

Till slut så fick jag honom att ställa sig upp! Visserligen i snålblåst så ögonbrynen fladdrar, men ändå;-) Bättre än inget eller hur?

Jag jagar….

Visst borde jag lägga upp lite nya bilder! Dessvärre är min hund inte någon linslus;-) De senaste dagarna har jag jagat runt honom i trädgården för att få åtminstone en bild där han står upp, men icke! Är det varmt så ska man ligga i skuggan! Så det så! Om jag skulle kunna få honom att stå upp så ser han ytterst lidande ut och gör sig inte riktigt på bild om man säger så… Framåt 22-tiden så får han energi och springer som en tok på kvällspromenaden…

Jaja. Jag lägger upp två bilder ändå medans jag jagar vidare på en bild när man faktiskt ser hur han ser ut… Återkommer!

Mellanmatte och Wilson myser!!

Nytrimmad! Matte har klippt ensam för första gången så kolla inte för noga på resultatet;-)

Underbara hund!

Vi är inne i ett sånt  flyt nu jag och Wilson (ja, hela familjen och Wilson faktiskt!) och det är såå härligt! Vi har hittat tillbaka till träningsglädjen, Thomas tycker att promenaderna kan vara trevliga nu när han går bättre i kopplet, ja vi slåss nästan om att få gå på hundpromenader;-) Vanna brukar gå och hämta Wilsons koppel och försöka få på honom det och igår satt hon matade honom med hans frukost en kula i taget. Tilde la sig på mattan med Wilson igår och vilade middag några minuter och klappade honom, medan han låg lungt och njöt. Ikväll så fick till och med Wilson en gonattpuss av Tilde! Det känns som harmoniiiii rakt av!

Vi var iväg på vår nya kurs i söndags jag och Wilson. Det hällregnade men de har en lada som vi kunde vara i så det gick bra. Ytan ska väl byggas ut så småningom, men det funkade finfint nu när vi bara var tre stycken. Det är Wilson och två schäfersystrar som är något yngre än honom. Vi mjukstartade lite och försökte mest att öva på kontakten med hundarna och få dem att tagga ner lite. Wilson coolade faktiskt ner sig rätt bra och vi hann jobba på bra med att behålla kontakten trots störningar. Vi testade lite att hinna bryta hunden i tid innan en störning. Mårten gick framför oss och jag var ju fullt medveten om att han skulle gå förbi oss, ändå lyckades jag inte bryta Wilson i tid förrän tredje gången han gick förbi! Att man ska vara så seg i tanken?? När jag var tillräckligt snabb så räckte det ju med ett lågt ”nej, kom här” så valde han ju att komma till mig istället för att springa fram och hälsa på Mårten. Störningsträningen känns jättebra! Till nästa gång ska jag träna på att få Wilson närmre mig. Han har en förmåga att sätta sig lite för långt ifrån mig så jag ska försöka minska det avståndet. Jag har ju kommit igång med klickern igen och det funkar jättebra så vi tränar några korta pass om dagen så förhoppningsvis har vi gjort lite framsteg till nästa söndag.

Vad gäller koppelträningen hemma så flyter det på som sjutton. Han har bra koll på vårt tempo och håller sig fint på vänstersidan. Till och med när Tilde cyklar i förväg så håller han sig lagom vid sidan även om det syns så tydligt på honom att han egentligen skulle vilja springa fooort efter henne. När jag varit ute på kvällsrundan igår så lyssnade han så bra på mig att jag valde att ha honom lös i bostadsområdet. Han gick vid min sida och nosade lite och när han tog ett steg mot trottoarkanten så räckte det med ett tyst nej så föll han tillbaka på vänstersidan och jag bubblade av stolthet över min dundervovve! Skönt att man har svackor ibland som man kommer ihåg att njuta av topparna:-)

Framsteg!

Efter helgen i Örebro känns det som om vi har fått en nystart jag och Wilson. Vi pratade inte riktigt samma språk där ett tag och jag tyckte nog att han var en liten slyngel om jag ska vara ärlig;-) Dagarna i Örebro blev dock positiva och det är ju inte ofta man har tid att lägga fokus på hunden 48 timmar i sträck. Det var nyttigt! Och roligt! Det bästa var nog att vi vände på steken och började ha kul ihop igen… När vi kom hem så märkte jag genast att han tydde sig mer till mig igen och gärna ville ligga i knäet när vi satt i soffan osv.

Jag bestämde mig ju för att använda klickern mer igen och har gjort det på de två senaste promenaderna. Igår hade vi en underbar promenad jag, Tilde, Vanna och Wilson. (Jag har ju fått släppa iväg Thomas på golfresa några dagar nu så att det blir rättvist med egentid;-))

Vi gick ut till skogen och Wilson gick rätt bra i koppl och jag klickade när han gick bra vid sidan utan att dra. Jag fick stanna och påminna honom någon gång, men det gick ändå rätt bra. Ute i skogen fick han springa lös och han njööööt! Det var ju ett tag sen nu med tanke på hältan och allt… Jag gjorde några inkallningar och annat och vi hade bara mysigt. På vägen hem gick vi till en lekplats och Wilson låg lugnt och stilla vid vagnen utan att säga ett pip medan vi övriga lekte på lekplatsen.

Idag gjorde vi ungefär samma variant, fast vi gick åt andra hållet så det blev småvägar istället och han fick gå i koppel hela tiden. Han gick bättre idag och jag kände att jag var tydligare. Jag har bestämt mig tydligare för att det är exakt vid min vänster sida som ger ett klick. Han jobbade på bra och jag behövde knappt påminna honom alls. Han gick bara ut i kopplets fulla längd någon gång och då harklade jag mig lite så saktade han ner igen. Efter en vända på en lekplats så fick vi hemåt och till min förvåning så höll han sig vid min vänstersida hela tiden!? När han märkte att han kommit för långt fram saktade han ner och gav mig ögonkontakt vid min vänstersida så jag kunde klicka. Tilde sprang i förväg lite och då blev det lite jobbigare för honom, men han saktade ändå ner och höll sig längre sträckor vid min vänstersida. Jag behövde inte påminna någon gång utan jobbade helt tyst hela vägen hem med bara klick och belöning som kommunikation. Underbart! Hoppas vi kan  hålla i detta nu! Hur som helst så känns det superkul att vi har kommit varann lite närmre nu igen!

Igår trimmade jag av det sista också. Ensam hemma som jag var så kunde jag ju slöat i soffan och tittat på vilken dålig tjejfilm som helst, men jag valde att ta med mig Wilson ut på altanen och trimma klart istället. Vi satt ute i tre timmar och kom in vid 22:30. Då hade jag plockat päls, ullkammat, trimmat benhåren, klippt tasshår och effilerat alla skarvar efter klippningen. Nu ser han nog faktiskt rätt ok ut. För att vara trimmad av en nybörjare alltså;-)

Slutkörda!

Nu är vi hemma ifrån Örebro jag och Wilson. Vi har varit och träffat en massa snozar och övat på både det ena och det andra!

Vi har dels tränat lite på allmänlydnad och därefter blev det ett pass med agility. Wilson älskade det! Vi provade på lite av varje. Tunnlar, platta tunneln, slalom och diverse hopp. Tunnlarna tyckte Wilson var skoj! Jag undrar jag om vi inte åker på att gå en agilitykurs också någon gång i framtiden?? Vi måste ju prova det mesta så vi ser vad som passar oss bäst?

Tidigare har vi ju provat lite spår men idag var det dags att göra en liten grundövning i sök. Det blev en liten nostalgitripp i och med att jag tränade sök med min förra hund. Man tänkte tillbaka till långa och blöta dagar i skogen och mindes hur härligt det var att ligga som figurant och skratta åt dåliga skämt i Walkie-talkien:-) Hur som helst så tyckte Wilson också att det var skoj så detta lär jag få göra med familjen om inte annat! Jag får väl skicka ut Thomas och barnen i skogen så kan jag skicka ut Wilson att leta efter dem när jag tycker att det passar;-)

Dagarna i örebro avslutade vi med trimning som var mycket välbehövlig! Jag fick en massa råd om klippning med maskin och sax. Framförallt huvudet kändes som en hel vetenskap och de där linjerna snurrar i huvudet på mig;-) Jag får ta mycket kort och rita upp hur jag klippte så jag inte glömmer av det! Nu har vi en del trimning kvar i diverse skarvar, men han ser i alla fall bättre ut än på länge min skrutt! 

Vi fick lite tips och råd igen om hur jag ska få ordning på min huligan. Jag måste bli tydligare helt enkelt. Jag tycker jag har jobbat ungefär som vi pratade om, men jag har inte alls varit så tydlig och så fort man minst anar det så gör man en massa småmissar som gör att Wilson vinner en vinst efter en annan. Det är så självklart när någon står brevid och säger vad man gör för fel, men det är sååå svårt att se vad man gör.  Jag ska i alla fall bli mycket bättre på att använda rösten och att ta i honom mer. Berömma med klappar osv. Sen ska jag kräva att han sitter kvar när jag har honom hos mig och inte låta honom åla undan centimeter för centimeter… Han har lärt sig hur han ska lura mig skrutten;-)

Sen har jag tillslut kommit fram till att jag ska fortsätta använda klickern. Den känns så mycket lättare att tajma än ett ”bra” när jag ska fånga upp snabba ögonkast osv. Sen ska ju annat sätt att berömma funka också, men jag ska inte lägga klickern helt på hyllan. Det är min grej tror jag;-)

Nu sover Wilson sött efter helgens bravader. Han har ju energi som få vet ju ni som träffat honom, men nu verkar den ha tagit slut. Åtminstone tills nästa promenad vi ska ut på. Det hällregnar ute och jag är inte sååå sugen på att gå ut, men det finns väl inget dåligt väder…. bara dåliga… jag ni vet;-) På med min favvojacka och ge sig ut alltså!