Frisering och fest

Nu är klippmaskinen invigd!
Wilson var på studentfirande igår och inför detta var vi ju tvungna att putsa lite. Jag måste säga att det där med att klippa med maskin inte är det lättaste! Nu förstår man varför det är smidigt med trimbord med galge! Fast ordet ”galge” låter ju rätt otrevligt så jag tror jag hoppar över det:-) Man har inte så många händer över när man har maskinen i högsta hugg och Wilson har ju en förmåga att vilja ha näsan precis där man ska klippa… Med lite ”klickerträning utan klicker” och korv så gick det bra i alla fall. Och skägget sitter kvar där det ska. Sen är frågan om det blev så snyggt och om linjerna är där dom ska vara? Jag klippte i bak, lite under hakan och öronen till att börja med. Jag hoppas att jag inte sabbat för mycket i alla fall
Effilersaxen fick jobba rejält och den vanliga saxen fick jag också chans att öva med. Jag börjar få till snitsen när det gäller att klippa runt öronen och så, men skägget har jag inte rört än. Ögonbrynen försökte jag korta några millimeter efter de tidigare linjerna, men fy vad svårt det var! Där måste jag helt klart ha hjälp av Christina.

Jag tycker att Wilson börjar bli riktigt snygg. Inte för att jag är proffs på hur en dvärgschnauzer ska se ut, men jag tycker att han börjar se lite mer vuxen ut. Mer muskler och han sträcker upp sig riktigt snyggt med jämna mellanrum. Han ser stark och spänstig ut på något sätt. Men så är jag ju partisk också:-P

Studentfirandet skötte han jättebra faktiskt! Han fick stanna hemma med gammelmorfar när vi gick ner och skulle ta emot studenterna, men sen fick han vara med i trädgården hos mina kusiner hela dagen. Det kom och gick folk och det var rejält intensivt, men han var relativt lugn ändå. Vi hade laddat med lite korv och körde ”klickerträning utan klicker” där också. När det kom folk så kommenderade jag ligg och så tränade vi lite så han glömde av att skälla och stissa omkring. När han skulle hälsa så hälsade han faktiskt rätt hyfsat. Han ser så rolig ut när han hälsar. Han har ju hoppat en del upp mot benen på folk och vi har övat på att inte göra det. Nu gör han ansatser och så kommer han på sig i luften och sätter sig igen och så gör han det 10 gånger på raken. Han trampar och skuttar runt och vet inte riktigt vart han ska ta vägen. Han charmar de flesta;-)

Koppelvilan har gjort lite nytta också faktiskt. Dels så har vi ju fått träna mycket lugna saker och Thomas har blivit klickerfrälst. Tilde har också klickertränat en hel del och jag är förvånad över hur bra en fyraåring kan tajma ett beteende. Hon är superstolt och ska visa alla som kommer att hon kan få Wilson att stänga lådor. Hon övar sitt kvar också och gömmer godis och kommenderar ”leta”. Under de senaste veckorna har Wilson lärt sig ”high five”, stänga lådor, rulla, övat vidare på targetmatta, börjat öva på att öppna lådor och sen har han blivit coolare i kopplet. Förr betydde ju kopplet promenad och det är ju sååå roligt så han gick i spinn. Nu betyder ju kopplet ingenting egentligen. Man kanske bara ska gå ut i trädgården eller som igår så fick han ju gå i koppel även inne för att inte springa runt så bland allt folk. Nu ska vi börja promenera och bygga upp honom igen i alla fall. Det ska bli skönt att kunna ge sig ut på promenader igen! Sen får vi väl boka in en tid för slutprovet också. Jag har inte hört något ifrån instruktören, men det vore ju bra om vi kan avvakta några veckor till så han inte sträcker sig igen.