Upp-och-ner-dag

Denna dagen började härligt med en promenad med hela familjen. Tilde på cykel och jag brevid henne och Thomas höll i kopplet medan han körde Vanna i vagnen. Wilson gick faktiskt riktigt bra i koppel och drog inte alls. Dessutom så fick vi en hel del kontakt med honom så tuben med skinkost som var nedpackad i barnvagnen fick komma fram då och då. Kul att kunna berömma så pass nu när jag ställer lite högre krav på honom under promenaderna. Eller förresten så kanske jag inte ställer mer krav utan bara är tydligare. Ett ”nej” ihop med ett sträckt koppel och istället för att vänta ut att han ska komma tillbaka till min vänstersida så säger jag ”kom” så att han kommer tillbaka snabbare. Hur som helst så blir det ju inte lika mycket belöning som när jag kör bara med klickern så idag kändes det bra att ha en positiv runda där att kändes glatt och trevligt!

Väl hemma så var vi ute i trädgården och lekte i sandlådan, tvättade cyklar och annat diverse pyssel. Plötsligt verkar Wilson lite udda och går in. Jag tänker först inte mer på det, men kikar sen in i allrummet där han brukar ligga på mattan och han var inte där. Jag ropar på honom och han kommer slokörad lunkande ur det becksvarta sovrummet där allt är nerdraget för att hålla värmen ute. Därinne brukar han aldrig vara. När jag gick fram till honom så kände jag att han var svullen i läpparna och jag kopplade genast till humlorna och getingarna som han brukar jaga. Han kändes väldigt dålig och helt plötsligt så bajsade han på mattan! Han lät konstigt som om han snarkade och jag blev riktigt orolig… Jag bar ut honom ifall det skulle komma mer bajs och han gick längst in under en buske och säckade ihop. Han var knappt kontaktbar och jag ilringde till Skara djursjukhus. Vi spånade om getingstick, men det lät inte riktigt rätt i och med att han både bajsade och senare kräktes och blev väldigt allmänpåverkad snabbt. Jag kom då på att han nog spottade ut en bit rhododendronbuske lite tidigare och fick en känsla av att den kanske var giftig? Jodå. Rhododendron är giftigt, ger sveda i mun och svalg, ökad salivbildning, kräkningar, diarré och muskelsvaghet. Allt stämde in helt enkelt. Medan vi pratade med veterinären så började Wilson se lite bättre ut. Han hade väl fått ut det värsta när han kräktes. Vi fick råd att ringa giftinformationscentralen och hör exakt hur giftigt det var med rhododendron och vad man kan göra. Han kan inte ha fått i sig mycket Wilson, men vi fick i alla fall rådet att ge honom medicinskt kol och avvakta lite med tanke på att symptomen redan blivit bättre. Vi satt ute i skuggan i trädgården jag och Wilson och han blev bättre allt eftersom. Svullnaden på läpparna minskade och han orkade till och med gå lite när jag lockade på honom. Fast han gick snarare ifrån mig med tanke på att jag var tvungen att trycka i honom 70 ml kolsuspension:-( Hemska matte!

Nu har han legat och sovit på sin filt som jag la ut under parasollet på uteplatsen och sen kom han faktiskt in och ville ha mat och var helt pigg igen. Skönt!!

Nu har jag lärt mig den hårda vägen att rhododendron är giftigt. Det borde jag ha vetat i och med att jag har småbarn som stoppar mycket i munnen… Lite dåligt samvete har jag allt, men det är ju tur att det inte blev värre!

Såhär ledsen blir man när man har ätit rhododendron och sen blivit itvingad medicinskt kol utav matte. Det enda positiva med detta är att det sista röda i skägget försvann…

Nu har vi fått…

… en OK-stämpel i protokollet:-)

Vi gjorde slutprovet idag jag och Wilson. Jag åkte ut tiiiidigt till klubben för att hinna andas lite. Vi gick ett varv runt sjön och tog det lugnt och sen satt vi och väntade vid planen ett tag. Han var faktiskt relativt lugn idag, men det har nog mycket med värmen att göra. När de andra hundarna började droppa in så gick han ju upp i varv lite, men det var inte så illa som jag hade väntat med tanke på att det var helt nya hundar och första gången på 4 veckor på klubben förutom igår då…

Innan provet kändes han nästan lite trött och när det väl var vår tur så var han lite ”off”. Han gick och nosade lite och lyssnade kanske inte fullt ut, men det berodde nog mycket på att jag inte var helt ”normal”. Lite nervös blev man ju allt.

Vi började med att gå slalom och det var inte snyggt, men vi klarade det godkänt i alla fall. Jag busade mig fram emellan stolparna så det var inget fotgående här inte, men det krävdes ju inte heller. Vi kan ju det bättre egentligen dock, så det hade ju varit skoj att kunna ha honom vid vänstersidan hela tiden, men man kan ju inte få allt här i världen;-) Godkända på första försöket räcker bra!

Sen var det sitt kvar som gick problemfritt, apportering som han gjorde jättefint utan problem, inkallning utan problem och ett ligg kvar utan problem. Han låg jättefint och hade bra kontakt hela tiden. Samma under sitt kvar… Då hade vi  också sån fokus så man blev glad i magen! Skönt att vi är godkända nu i alla fall! Nu kan vi fokusera på att träna på det vi behöver och inte vara låsta till vissa moment. Nu ska vi ta ett break och bara mysa i några dagar i alla fall! Lite skogspromenader och bus. Hoppas det inte blir skruttväder hela helgen!

Genrep…

Idag har vi varit på klubben jag och Wilson. Martina ställde upp som mentalt stöd och bidrog med en massa tips och kloka råd. Framför allt så är det ju lättare att se på någon annan vad som görs fel så det var jättenyttigt! Oj vad många kommandon jag blandar till och från! Och ”Hallåå??” är ju ett sånt där härligt ord som man använder för att vinna lite tid åt sig själv för att komma på hur man ska agera när hunden inte lyssnar:-)

I början var Wilson rejält stissig! Mårten var på klubben och vi övade lite på att vara stilla i kopplet och hälsa snyggt på folk en stund. Sen gick jag, Wilson och Martina en sväng runt sjön för att Wilson skulle få bort lite av energin. Det gjorde nog susen faktiskt. Han fick gå lös och kom fint på inkallning och hade bra koll på oss. Det slog mig att när jag kom hem att det är tur att man har ”hundfolk” med sig på sådana promenader för helt plötsligt så vänder jag, men Martina vänder lika snabbt och vi fortsätter prata som om ingenting hade hänt. Tänk om man gjort så med någon annan:-D

Väl på planen så gjorde vi momenten med Martina som domare. Jag tror vi blev godkända va??

Att gå mellan konerna funkar bra, speciellt om jag har klickern framme. Då är han sååå inställd på att gå fint. Sitt kvar funkade problemfritt och Martina klockade till 40 sekunder. Ligg kvar funkade bra och likaså inkallningen. Apporteringen är väl inte jättesnygg, men han kommer i alla fall tillbaka med leksaken. Vi borde bli godkända om jag kan få honom lugn imorgon också. Hoppas! Vi såg faktiskt Christer som ska döma oss imorgon, så jag var bra sugen på att gå fram och fråga om jag inte kunde få göra provet när vi ändå var igång, men dels så började knotten göra sig tillkänna och dels så har vi ju aldrig pratat förr så det kändes lite fånigt. Vi får väl hoppas att det funkar imorgon också då helt enkelt.

 Tack för all hjälp idag Martina!

En turbospjuver?

Nu har vi varit ute och tränat lite jag och skrutten. Jag hade fått lite ny inspiration av Mårten och gick koppelpromenaden i låååångsamt tempo. Till slut så fattade faktiskt Wilson och gick i samma tempo som jag. Ett framsteg i alla fall!

Jag körde igenom momenten inför slutprovet på fotbollsplanen här brevid och det funkar. För det mesta… Han är en liten spjuver nu får man nog säga. Jag känner att jag inte riktigt kan lita på honom. Han har en busblick i ögonen som gör att det känns som om han tänker vända och sticka vilken minut som helst. Apporteringen funkar för det mesta men han vill inte gärna släppa leksaken förrän jag har framme leksaken som jag har som byteshandelsredskap… Sitt kvar funkar bättre och bättre, men han är lite snurrig och tittar på väldigt mycket runt omkring så det känns inte så stadigt. Vi har i princip fått bort att han lägger sig ner, men nu reser han sig istället då och då…

Onsdagsprovet kommer bli en nervpers helt klart! Det lär nog ha lite med dagsformen att göra… Hoppas på lagom väder och inga störningar:-/ Jag har ju två dagar på mig att träna och jag får väl se till att vara det roligaste roliga som Wilson kan tänka sig de närmsta dagarna så att han inte blir tjurig på mig. Momenten kan han ju egentligen. Imorgon bär det ut till klubben för ett genrep i alla fall… Puh!

 Efter slutprovet ska det i alla fall struktureras här för annars lär Wilson göra över med mig det närmsta året. Han är nog lite tuffare än vad jag trott. Kanske inte så tuff för att vara Schnauzer, men tuffare än min förra Golden i alla fall:-)

Nya utmaningar!

Efter en tids vila är vi nu igång igen jag och Wilson. Det är jätteskoj! Ännu roligare blev det när vi hittade en kurs att gå över sommaren! Jag fick ett tips av Marta om ett ställe här i Skövde som jag inte hört om tidigare. Vi ska gå en kurs på ”hundra” över sommaren och jobba vidare på vår allmänlydnad och börja kika på tävlingslydnaden kanske.
I och med att Wilson är lite i yngsta laget så ville Mårten som har kursen träffa oss ihop med Martina och Villgott för att se om vi kunde hänga på i ”vardagsträning 2” eller om vi skulle hålla oss till ”vardagsträning 1”. Vi hade planerat att ses i sisådär 10 minuter. Klok som jag är så sa jag till Thomas innan jag åkte att ”räkna med en timma för säkerhets skull. Det brukar ju dra ut på tiden när man pratar hund…” Två och en halv timma senare kom jag hem!?!! Gissa om Thomas var jätteglad? (Not!)

Mårten hade mycket nya tankar och idéer som känns sunda. Det handlade mycket om att ”läsa hund” och hinna agera i tid. Vad gäller mig och Wilson så tyckte han att vi jobbade bra i grunden men vi behöver struktureras upp lite. Ja, det är bara att hålla med! Han är ju snurrig och stressar upp sig och då blir jag stressad och sen är vi igång. Mårten hittade mycket hos mig som gör saken värre. Tonfall och kroppsspråk bland annat. Han förklarade saker mycket i bilder som gjorde det lätt att förstå och jag blev jättesugen på att börja kursen helst idag;-)

Vi blev i alla fall godkända för att få hänga med på ”Vardagsträning 2” direkt. Det kommer jobbas en del med störningar vad jag förstod. Hunden ska (i alla fall mot kursens slut) sitta kvar trots störningar och sånt där. Det kommer att bli jättenyttigt! Vi ska föra träningsdagbok och sånt också. Vi är bara 4-5 stycken på kursen så jag tror vi kommer att få ut mycket av detta! Kul!!

Först ska vi dock se till att vi blir godkända på valpkursen. Vi har slutprov nu på onsdag och det känns liiiite läskigt! Men det borde funka. Det är ju det där med ”sitt kvar” som inte känns hundra, men det går bättre och bättre. Igår kväll när vi tränade lite ihop med kvällspromenaden så var Wilson allmänt pigg och på allerten. Då fanns inga tendenser att lägga sig ner i alla fall. Han brukar ju vara på allerten på klubben också kan man säga! Jag är ju föräldraledig två dagar nu så jag får ta mig ut med barnen i trädgården så kan vi träna några korta pass samtidigt jag och Wilson. Då får vi ju störningar på köpet!

Inte så illa…

Nu efter en liten promenad så känner jag mig lugnare vad gäller koppeträningen igen:-) Här svänger det fort minsann!!

Jag valde att gå åt andra hållet idag. Inte skogenhållet, utan affärenhållet. Jag tog med mig korv och klicker och det gick riktigt bra! Vi avrundade med lite ”sitt kvar” på en gräsyta och sen satt vi bara och gjorde inget på en bänk vid en lekplats. Korven tog slut under passivitetsträningen, men han gick riktigt bra i kopplet ändå på vägen hem. Jag kände mig nästan lite mallig när vi mötte folk. Får man göra det fast man är över 30??

Back in business!

Nu verkar det som om Wilson är fit for fight igen! Ingen hälta så långt ögat når och vi har börjat promenera lite försiktigt. Eller ja, jag försöker gå försiktigt, men Wilson är som en unghäst på grönbete. Det riktigt spritter i benen på honom när han får komma ut och promenera lite mera. Vi har bara gått kort, korta turer än, men jag hoppas på att kunna utöka relativt snart. Det är så svårt att veta hur mycket som är lagom efter en koppelvila? Han verkar ju inte påverkad alls än i alla fall.

Hur som helst så verkar den där koppelträningen vi hade jobbat på försvunnit ur minnet hos turbotassen. Eller så har han medvetet förträngt det. Han travar på så fort han bara orkar ända ut i kopplets längd. Jag stannar och han skuttar jämfota tillbaka till min vänstersida och ger ögonkontakt tills vi går och så travar han ifrån mig ut i kopplets längd igen och så börjar vi om. Det är lite smått frustrerande faktiskt. Jag går i rask takt så om han bara kommer på att det lönar sig att inte sträcka kopplet så skulle han ju komma fort fram ändå, men det går inte in riktigt… Han tycker väl att mitt tempo är för långsamt… Vi får öva vidare på det där. Måste nog tänka om lite, för det här funkar ju inte så bra… Eller ska man fortsätta med samma taktik 100 gånger till och hoppas att det han kopplar tillslut? Det blir inget flexi nu i alla fall. Det funkar bra med att säga ”här” och sen ”varsågod” i det, men han verkar inte hålla skillnad på kopplen än så länge. Flexi får vänta tills vi fått helt ordning på det riktiga kopplet om vi nu ska använda det alls.

Imorse var jag på klubben och kikade på lydnadsdelen i Appell spår. Härligt att se hundar som jobbar och det såg faktiskt inte helt omöjligt ut. Det borde vi klara så småningom. Gå före lär vi ju inte ha några problem med i alla fall;-)
Jag träffade vår instruktör och fick datum för slutprovet. Vi ska dit den 20/6 och göra slutprovet ihop med några ur en annan grupp som inte klarat sitt första försök. Hjälp! Helt nya hundar och en turbotass som inte har varit på klubben på alldeles för många veckor… Nu blir det hårdträning i en och en halv vecka.Vi får vänta med att öva apporteringen tills nästa helg så borde han vara mer igång i benen.

Vi var ute och tränade lite i trädgården idag. Att gå slalom mellan koner känns inte som något problem. Ligg kvar borde också funka. Sitt kvar behöver vi öva på däremot. Han lägger sig gärna efter en stund så jag får försöka träna lite stadga i sitt. Fast idag var det ju jääättevarmt så jag förstår om han ville ligga och vila lite;-) Inkallningen tror jag också funkar. Jag kallade in från någon meter idag bara för att få sättandet och det funkade bra. Apporteringen får vi som sagt öva på. Det är ok om han släpper föremålet inom en radie på 1,5 meter så kraven är ju inte så höga. Vi får öva med byteshandel här hemma och så får jag kasta iväg den tredje bästa leksaken eller nåt;-)

Nu fick jag inspiration igen så vad sjutton! Jag tar med mig Wilson ut i trädgården och tränar lite sitt kvar i kvällssolen:-)

Och så en liten bild…

Nu stänger vi de översta lådorna också! Tilde är sååå stolt!

Fortfarande valpig!

Jag har just ångrat mig! Wilson är inte ett dugg vuxen;-)

 Vi gick en liten sväng idag och Wilson var tröööött i värmen. Han gick alldeles utmärkt i kopplet då. Värmen kan vara bra till något kanske?

Hur som helst så skulle vi gå över vägen och helt plötsligt hoppade Wilson rakt upp i luften som skjuten ur en kanon och såg allmänt chockad ut… Ett brunnslock!! Gud så otäckt!!! Jag höll på att skratta ihjäl mig… Stackars liten! Världen är allt bra otäck ibland:-)

Frisering och fest

Nu är klippmaskinen invigd!
Wilson var på studentfirande igår och inför detta var vi ju tvungna att putsa lite. Jag måste säga att det där med att klippa med maskin inte är det lättaste! Nu förstår man varför det är smidigt med trimbord med galge! Fast ordet ”galge” låter ju rätt otrevligt så jag tror jag hoppar över det:-) Man har inte så många händer över när man har maskinen i högsta hugg och Wilson har ju en förmåga att vilja ha näsan precis där man ska klippa… Med lite ”klickerträning utan klicker” och korv så gick det bra i alla fall. Och skägget sitter kvar där det ska. Sen är frågan om det blev så snyggt och om linjerna är där dom ska vara? Jag klippte i bak, lite under hakan och öronen till att börja med. Jag hoppas att jag inte sabbat för mycket i alla fall
Effilersaxen fick jobba rejält och den vanliga saxen fick jag också chans att öva med. Jag börjar få till snitsen när det gäller att klippa runt öronen och så, men skägget har jag inte rört än. Ögonbrynen försökte jag korta några millimeter efter de tidigare linjerna, men fy vad svårt det var! Där måste jag helt klart ha hjälp av Christina.

Jag tycker att Wilson börjar bli riktigt snygg. Inte för att jag är proffs på hur en dvärgschnauzer ska se ut, men jag tycker att han börjar se lite mer vuxen ut. Mer muskler och han sträcker upp sig riktigt snyggt med jämna mellanrum. Han ser stark och spänstig ut på något sätt. Men så är jag ju partisk också:-P

Studentfirandet skötte han jättebra faktiskt! Han fick stanna hemma med gammelmorfar när vi gick ner och skulle ta emot studenterna, men sen fick han vara med i trädgården hos mina kusiner hela dagen. Det kom och gick folk och det var rejält intensivt, men han var relativt lugn ändå. Vi hade laddat med lite korv och körde ”klickerträning utan klicker” där också. När det kom folk så kommenderade jag ligg och så tränade vi lite så han glömde av att skälla och stissa omkring. När han skulle hälsa så hälsade han faktiskt rätt hyfsat. Han ser så rolig ut när han hälsar. Han har ju hoppat en del upp mot benen på folk och vi har övat på att inte göra det. Nu gör han ansatser och så kommer han på sig i luften och sätter sig igen och så gör han det 10 gånger på raken. Han trampar och skuttar runt och vet inte riktigt vart han ska ta vägen. Han charmar de flesta;-)

Koppelvilan har gjort lite nytta också faktiskt. Dels så har vi ju fått träna mycket lugna saker och Thomas har blivit klickerfrälst. Tilde har också klickertränat en hel del och jag är förvånad över hur bra en fyraåring kan tajma ett beteende. Hon är superstolt och ska visa alla som kommer att hon kan få Wilson att stänga lådor. Hon övar sitt kvar också och gömmer godis och kommenderar ”leta”. Under de senaste veckorna har Wilson lärt sig ”high five”, stänga lådor, rulla, övat vidare på targetmatta, börjat öva på att öppna lådor och sen har han blivit coolare i kopplet. Förr betydde ju kopplet promenad och det är ju sååå roligt så han gick i spinn. Nu betyder ju kopplet ingenting egentligen. Man kanske bara ska gå ut i trädgården eller som igår så fick han ju gå i koppel även inne för att inte springa runt så bland allt folk. Nu ska vi börja promenera och bygga upp honom igen i alla fall. Det ska bli skönt att kunna ge sig ut på promenader igen! Sen får vi väl boka in en tid för slutprovet också. Jag har inte hört något ifrån instruktören, men det vore ju bra om vi kan avvakta några veckor till så han inte sträcker sig igen.