Bortglömda uppdateringar…

Det har varit så mycket det senaste så jag har glömt att berätta att vi har varit ute och tränat på att göra ingenting jag och Wilson.

I fredags gick vi en liten promenad bort till den lilla ICA-butiken som finns i vårt område. Vi satt där utanför och kikade på folk, cyklar, mopeder, bilar och bussar en bra stund. Wilson coolade ner ganska snabbt faktiskt och ögonkontakterna blev faktiskt riktigt många trots att jag bara hade hundfoder med i godispåsen. När han lagt sig ner och tagit det lugnt ett tag med hakan i backen så gick vi över vägen och gick in i den läskiga busskuren igen. Den är verkligen jätteläskig tycker Wilson så vi nöjde oss med att gå in i den och sitta där en stund. Godiset ville han inte ha, men leksaken funkade lite hjälpligt i alla fall. Sen gick vi hemåt och tog en sväng i skogen för att han skulle få springa av sig lite spänningar. Väl ute i skogen så mötte vi grannen som har två westie-tikar. Hon ville gärna öva på att gå i koppel med sina hundar och bad oss att gå framför henne så det gjorde vi. Hon gick väl kanske 20 meter bakom oss, men Wilson gick faktiskt fint i kopplet ändå. Jag fick till och med några ögonkontakter som jag kunde klicka och han tog sina torra foderkulor som belöning. Jag kanske borde ha haft med mig något godare, men det funkade ju faktiskt ändå… Att belöna med mat och godis har blivit jättemycket lättare sedan jag kom på att han har fått för mycket mat och godis när allt summerades. Jag har faktiskt mätt upp dagsransonen på morgonen och använt som belöning. Det blir lite mer lagom då än om jag ger honom fulla ransonen mat plus all korv, ost, och blodpudding som jag har använt tidgare. Nu blandar vi och ger lite vad gäller foderkulor och annat gottigt.  Om jag vet att jag inte ska träna på en gång så får han lite frukost, men annars har jag gett honom frukosten som belöning på morgonen när vi tränat eller promenerat. Man får mååånga ögonkontakter av en hungrig hund som vill ha frukost!

I lördags så tog jag med stora tjejen och Wilson ut till brukshundsklubben. Som vanligt skulle jag bara vara ute ”en liten stund” men det dröjde två timmar innan vi var hemma igen;-) Han är värd några golfrundor extra nu Husse!

Hur som helst så gick vi en liten promenad runt sjön när vi var på klubben. Vi övade på att inte dra i kopplet och det gjorde att det tog lååång tid att komma runt sjön. Tilde hade fullt upp med att undersöka saker så det gjorde inget att jag och Wilson var lite långsamma. Så fort Wilson sträckte kopplet eller galopperade ifrån mig så stannade jag, backade så att han backade med mig och slöt upp på vänstersidan och så väntade jag in en ögonkontakt som jag klickade och belönade innan vi gick framåt igen. Ibland kom vi bara ett steg fram innan det var dags att stanna igen. Det sitter nog i lite förväntningar hos honom sedan promenaderna på valpkursen där han far omkring som en yr höna…
Tilde fick hålla i kopplet lite också och det gick faktiskt riktigt bra. Hon gick på min högersida och så fort Wilson började dra så backade vi så att han kunde sluta upp på min vänstersida och så gick vi vidare. Tilde var jätteduktigt och blev stolt som en tupp när hon fick hålla själv. Sen att Wilson inte fattade att det var Tilde som höll i kopplet spelade inte någon roll:-) Vi passade på att undersöka lite vindskydd och gå ut på några bryggor också, men det är inte något speciellt alls tycker Wilson.

När vi tillslut kommit runt sjön så fick Tilde leka lite på lekplatsen som finns på klubben. Det var två andra barn där också så hon blev helt salig. Jag och Wilson satt och tittade på och övade på att göra inget. Så fort han satte sig eller la sig ner så kastade jag godis till honom och tillslut så la han sig faktiskt ner med hakan i backen. Det var ju en del folk där som pysslade inför utställningen. När andra hundar kom för nära så blev retningen för stor och han skällde och drog i kopplet, men han lugnade i alla fall ner sig så fort de gick en bit bort igen. När han tillslut hade legat lugn ett tag så fick jag med mig Tilde till bilen så vi kunde åka hem. Det var väl ett steg i rätt riktning vad gäller passivitetsträning i alla fall. Det får bli fler rundor till brukshundsklubben när vi gör i stort sett ingenting utan bara sitter och kikar. Förr eller senare så bör han ju klara av att coola ner då i alla fall…

Utställningspremiär!

Så har vi gjort premiär i utställningsringen jag och Wilson och det gick faktiskt över förväntan. Nog för att jag har hört att han är snygg, men man ska ju kunna visa upp sig också! Och matte ska veta vad man ska göra och hur och när. Tur att Martina och Villgott var på plats så jag kunde få lite tips och råd i uppstarten:-)

Det var ca 240 anmälda hundar till utställningen så det var folk och hundar överallt kändes det som. Wilson var som väntat rejält stissig i början och skällde till och från, men på något sätt så tog vi oss runt i ringen och domaren verkade gilla vad han såg.

 Kritiken löd som följer: ”Härlig hanvalp. Massor av kvalitet. Välkonstruerad rätt igenom . Mkt bra pälskvalitet. Mkt Utstrålning. Härlig resning i rörelse. Rör sig mycket sunt.”

När vi skulle hämta kritiklappen så stötte jag på domaren som gav mig en extra kommentar och beröm. Han tyckte att Wilson var en jättetrevlig och riktigt fin valp. Gissa om jag sken som en sol:-)

 Vi fick ett HP och blev BIR, men det var inte så svårvunnit med tanke på att vi var enda dvärgschnauzer P&S 4-6 månader;-)

Vi trodde lite lätt att BIG skulle gå direkt när vår grupp var klar, men det visade sig att alla ringar skulle dömas klart innan de började med BIG. Ojdå! Jag som lovade att vara hemma till 14:00 så att Husse skulle få spela golf!

Tack vare en akutinringd barnvakt så kunde vi stanna lite till. Fast i sista änden blev det inte så lite alls… Jösses vad segt det var! Vår domare dömde rätt snabbt, men en av de andra domarna dömde ungefär på dubbla tiden. När sen alla var färdigdömda så skulle domarna äta (måste man ha mat i magen när man är domare alltså;-)) och sen var det barn med hund till på köpet!

Under all väntan så lugnade faktiskt Wilson ner sig och han var riktigt mysig! Vi tränade kontakt och kikade på hundar och varvade detta med lite bus med Tintin i skogen. Lite vägdamm och barr ökar väl bara strävheten i pälsen va?;-)

När det äntligen var dags för BIG valp så skötte sig Wilson dunderbra. Han travade jättefint vid min sida och vi blev BIG också! Jättekul!

Villgott och Marta hade åkt hem, så vi tog lite hjälp av Ulle och Tintin. Och så hade vi ju någon att prata med också! Jag hade ju glömt min assisten hemma, (eller, visste inte att man borde ha någon;-)) så det var skönt att ha Ulle till hjälp. Jag hämtade buren i bilen och Wilson sov gott i den under dagen.

Efter mycket väntan och mååånga låååånga timmar så var det dags för BIS-finalerna. Nu hade Wilson tröttnat för längesen och jag var minst lika mör i huvudet. Jag hann knappt reagera innan domaren (en ny) var framme och kollade in Wilson. Jasså! Jaha?! Var det nu han skulle vara uppställd?? Mör i hjärnan var det ja;-)

Wilson hade tröttnat på att trava så vi skuttade mest runt hela varvet. Vi kanske fick in några travsteg här och där… Hur som helst så slutade vi som BIS-4 och det är jag jättenöjd med! Jag hade ju mest tänkt detta som en liten träning på att titta på andra hundar, med tanke på hur stollig han har varit tidigare. Och så går han och får ett BIS-4, och lyssnar på matte (för det mesta) och ger spontana kontakter och är hur söt som helst:-) Gullehund!

 Jag som trodde att vi absolut skulle vara hemma klockan 14… Vi kom hem 18:30! Gissa om vi var trötta då!

Här kommer en bild på en slagen hjälte i alla fall;-)

Fundera och agera

Hör och häpna, men jag tror jag har kommit ett steg framåt i mitt huvud!!

Det känns på något sätt som om jag har landat lite i mitt funderande. Jag har ju haft svårt att hänga med på Wilsons nya stil. I början var han ju väldigt cool och ganska försiktig. Nu är han ju mer ”outgoing” så att säga… Jag hängde inte med och anpassade mitt beteende efter detta när jag behövde göra det, men bättre sent än aldrig heter det väl?

Idag har vi varit på en liten promenad när vi skulle till ett par kompisar. Jag tog Vanna och Wilson och gick till dagis för att hämta Tilde. Wilson fick sitta utanför staketet bunden i vagnen medan jag hämtade Tilde. Jag hade dock kollat så att barnen var ute så att jag inte behövde försvinna ur sikte. På vägen till dagis gick han exemplariskt vid sidan av mig och vagnen. Han drog inte en gång och gav mig så mycket ögonkontakter så jag höll på att smälta! Jag hade laddat med klickern i högerhanden, och min nyinköpta ”godispåse” hängande i skärpet. Jag nöjde mig med att ladda godispåsen med foder idag och några korvbitar som blev över igår. Det var en strykande åtgång på  godiset kan jag säga! Även efter att vi hämtat Tilde när vi gick till våra kompisar så gick han jättefint och stressade inte upp sig för fem öre trots att det var mycket bilar, cyklar och folk på vägen. Väl där så satt vi i trädgården och fikade medan de fyra barnen lekte av sig och Wilson låg lugnt vid min sida. Sen när vi gick hem så gick han i princip lika bra, fast han var snäppet stirrigare då det var mitt i rusningstrafik med bussar, motorcyklar och bilar med släp som han tyckte var lite läskiga. Jag fick många ögonkontakter ändå och när jag tyckte att han stissade lite väl långt ut i kopplet så stannade jag bara och fångade upp honom på min vänstersida och väntade in en ny ögonkontakt.

Vi passade även på att gå in i en busskur på vägen hem och det var läskigt kan jag säga. Plåtgolv!! Vad ska det vara bra för undrade Wilson. Allra sist på hemvägen så mötte vi en hund och då började han snurra i kopplet igen och pep lite. Det verkar som om det är hundar som får honom att ”slå över”. 

Hur som helst så har jag ju insett att hans stressnivå inte ligger alls på en sån nivå som jag var lite rädd för. Idag var det mycket störningar, men han skötte sig jättebra. Det är nog helt enkelt så att andra hundar gör honom mer stissig än något annat. Om jag bara fortsätter öva med lite mer störningar än förut och  övar kontaktövningar med andra hundar på bra avstånd så kommer vi nog att komma över detta också! Han har ju inte träffat så mycket hundar än i sitt liv.

 Så för att summera inlägget: Mitt eviga funderande verkar ha gett resultat och jag känner att jag har en plan för hur jag ska agera framöver. Det känns jätteskönt! Nu är det kontaktövningar som gäller på olika platser med olika störningar och både i passivt och aktivt tillstånd. Ett steg i sänder får det bli och övriga övningar lägger vi på en minimal nivå nu och kör enbart hemma.

Vad gäller problemet med belöningen så har jag faktiskt gjort så att jag har mätt upp maten på morgonen och använt det som belöning under dagen. Dels så känner jag mig inte inte hindrad att ge honom mat/godis som belöning på grund av vikten och dels så är han mycket mer sugen på godiset/maten när han är lite hungrig. Och förresten så kan jag säga att jag fick en rejäl tankeställare igår när jag gjorde så! Maten tog ju slut jättesnabbt när jag klickade under dagen! Jag skulle tro att han har fått bra mycket mer mat/godis än vad jag har trott det senaste så det är ju inte konstigt att han är lite rund om magen;-) Tänkte inte på det….

Valpkursföljetongen fortsätter…

Ja, vad säger man? Jösses!

Jag tyckte Wilson slog rekord i stirrighet när vi var i Örebro på valpträffen, men idag slog vi det rekordet med råge! Av någon anledning verkade de flesta valparna stirrigare än vanligt, men Wilson var värst av dem alla. Jag började redan på parkeringen att ta det lugnt och klicka för kontakt och det funkade ganska ok. Sen blev det tyvärr lite bråttom in på planen och jag hann inte ta det i min takt. Wilson hann inte spana in de andra hundarna och det var rätt in i elden som gällde. ”Sätt er närmre varann!” Jodu… ”Lägg hundarna och få dem lugna!” Jaha?! En efter en coolade ner, men inte Wilson. Jag backade ut ifrån gruppen och ”kramade” honom för att få honom att coola ner och det hjälpte kanske något. När de andra började öva på att få in hunden vid sidan och göra ett snyggt sättande vid inkallning så backade jag ut mot kanten av planen och fortsatte mina kontaktövningar och så höll jag på i princip hela kvällen. Vi kunde gå lite linförighet också med lite ögonkontakt, men högre än så satte jag inte ribban idag.

Vi skulle sätta oss i en ring och gå med hunden vid vänstersidan och belöna kontakt och jag började så smått. Jag fick några snabba ögonkontakter som jag klickade på och fick kommentaren av instruktören att ”det där lilla kan du ju inte klicka för. Du måste ha högre krav på honom!”. Han kom och ville ”testköra” Wilson lite. Han började locka och trixa för att sedan ta honom i nackskinnet lite lätt med ett ”hallå du? Här är jag”, men Wilson snurrade omkring som tidigare. Tillslut så fick jag en kommentar ”Ja, det är inte en lätt hund det här”. Tack! Jösses vad skönt det kändes att höra det från en duktig instruktör med stor hundvana! Då är det inte bara mig det är fel på då!

Jag fick ta över Wilson igen och fortsatte på mitt lilla vis och fick helt plötsligt beröm av instruktören för mitt sätt att tänka vilket kändes jätteskönt!

Vi gjorde en inkallning som funkade bra även om vi inte fick något vidare snyggt sättande vid sidan. Det bryr jag mig inte om än om jag ska vara ärligt. Sen avslutade vi med en runda i skogen som helt klart kunde vara ogjord. Det enda som händer är ju att Wilson hänger i kopplet och jag har ingen möjlighet att jobba med honom.

Trots att vi varit sämre än någonsin idag så känns det lite ok. Jag har hittat ett fokus i träningen. Nu är det kontaktövningar som gäller. Hemma funkar han finfint som vanligt. Vi har övat inne och i trädgården idag och den kontakten är underbar. Framöver får jag lååångsamt öka kraven bara och fortsätta med kontaktövningar. Jag fick även tipset av en tjej på kursen som läst till hundkonsult att köra mycket miljöträning och passivitetsträning och jag fick lite tips på övningar. Det är väl bara till att pallra sig ner till stan och sätta sig på torget helt enkelt! En glass i solen kanske vi kan klara av så småningom?

Nu är det ledigt ifrån valpkursen nästa tisdag och det känns faktiskt ganska skönt. Då kan jag träna på i lugn och ro och inte behöva ta störningarna så fort. Vi kanske hinner lite framåt på två veckor i alla fall. Sen är det ju utställningar vi ska på och det lär väl gå åt skogen, men vad sjutton. Det får man väl ta med en klackspark. Det är ju miljöträning om inte annat!

Fullständig rapport!

Så har vi alltså varit på valpträff/trimkurs i helgen och det har varit dunderkul och väldigt lärorikt! Vi drog igång vid 10-tiden på lördagmorgonen med en snabb fika innan vi begav oss till en gräsplan på Örebro BK för att träna lite kontaktövningar m.m. Christina har en riktigt bra förmåga att se vad man gör bra och dåligt och förmedla det på ett bra sätt. Wilson var ju lika ”spattig” som vanligt bland andra hundar. Värre till och med. Jag måste helt klart backa och öva mer kontaktövningar! Denna gången sprang han ifrån mig och fram till sina syskon när vi övade på att gå slalom mellan varandra och ha hundarna lösa. Den största ”Aha-upplevelsen” jag fick med mig här ifrån var nog när Christina påpekade att jag blir passiv när han gör något bra, men desto mer aktiv när han gör något dåligt. Helt sant! Det kändes självklart när hon sa det, men jag har inte tänkt på att jag gör så tidigare. Berömmet blir inte tillräckligt bra och jag litar för mycket på att godiset ska ”göra susen”. Jag behöver ju bjuda lite på mig själv också!

Vad gäller kontaktövningar över lag så måste jag bli bättre på att berömma den spontana kontakten och inte ”fiska” så mycket. När han väl vänder bort huvudet ifrån mig så måste jag sluta berömma även om han är lugn och sitter stilla. Han är ju inte ”med mig” då… Sen kom jag nog fram till att jag nog behöver hjälpa Wilson att coola ner lite. Jag har en tendens att bli lite ”yvig” och jag antar att han hänger på mig i de lägena…

Vi fortsatte på en tur i skogen med lite inkallningsövningar och däremellan fick hundarna springa lösa och busa. Gissa om det var total lycka! Vi vände ifrån hundarna några gånger och de hängde på bra och till min förvåning så kom faktiskt Wilson när vi kallade in ett par gånger från att de var lösa. Alla hundar sprang till rätt matte:-)

Wilson var nog en av de aktivare måste jag säga. Fast de andra hängde ju på bra de också. Ingen vila här inte! Wilson är störst av de som var med i helgen. Han är lite mer kvadratisk och lite kraftigare över lag. Han var ju den tjockaste redan från början, men jag får nog tänka mig för lite… Minska lite på fodret eller använda fodret som belöning när vi tränar hemma. Han visade lite stressbeteenden så jag får jobba med att lugna honom. Godiset ska ju vara lugnande, men ärligt talat så var han inte så intresserad av godiset. Jag blir inte intressant när det finns andra hundar i närheten. Jag måste hitta en belöning som funkar bättre och göra mig mer intressant. Kanske kan godiset funka bättre om han blir lite ”tunnare” i hullet och lite hungrigare? Som det är nu så äter han ju sällan upp maten så han är väl mätt…

När vi hade tränat klart så fick vi lite mat i magen innan det var dags att dra igång med trimningen. Jag fick klart godkänt på det jag gjort hittills. Skönt! Jag har ju gått lite på känn och telefonbeskrivning är ju inte alltid helt lätt… Jag skulle ha tagit lite mer här och där. Under magen bland annat, men i det stora hela var det ok. Bakbenen var bra enligt Christinas sätt att trimma. Vi fick trimma på själva efter de linjer som Christina visade och sen hjälpte hon till med klippning av huvudet och maskinklippning även om det inte blev mycket. Jag trimmade hela kinderna och sidan på halsen. Det enda hon klippte med maskin, vad jag kan minnas, var rumpan, öronen och lite på framsidan av halsen. Tror jag;-) Det var så mycket där ett tag! Öronen hade vi inte behövt klippa om han inte hade varit viltfärgad där…

Nu är som sagt vänstersidan klar på hals, tassar och rumpan med ”body behind tail” och vad det heter. Högersidan blir mitt projekt imorgon. Jag ska korta pälsen på halsens sidor ytterligare och effilera lite här och där. Jag hade tänkt ta det idag, men han sover ju fortfarande Wilson, så han får väl vila ut idag!

Vi hade möjlighet att köpa lite hundprylar till mässpriser också så jag kom hem med två Mars saxar som jag är jättenöjd med, så nu är det bara klippmaskinen som fattas. Utställningskoppel beställde jag på Satchmos i onsdags och det kom på fredagen så vi han öva lite handling på parkeringen också, men det var inte det lättaste! Jösses! Att gå kan vi kanske klara av, men att ställa upp honom vet jag inte hur jag ska klara. Kan man sätta superlim under tassarna tror ni??

Nä, nu är det dags att hoppa in i duschen och göra sig i ordning för den kommande arbetsdagen. Attans! Jag som vill träna hund!!

Här kommer lite resultatbilder efter trimningen.

Hemma ifrån äventyret

Nu är vi hemma enfter en intensiv helg i örebro där Wilson fått prova både det ena och det andra. Vi hade lite valpträff med lite allmänlydnadsträning på brukshundsklubben, skogspromenad med inkallningsövning och en massa bus och sen trimning på det. Det har varit jättekul och lärorikt. Nu är han färdigtrimmad på vänstersidan och jag har lite puts kvar på högersidan. Jag ska bara få högersidan att se likadan ut som vänstersidan:-) Det är inte så mycket kvar som tur är. Det är en hel vetenskap detta! Jag återkommer med bilder och mer info ikväll!

Matte är tokig!

Hon satte på mig något konstigt idag och det var inte skönt alls! Då fick jag springa som ett skott i huset och försöka få av mig de där konstiga kläderna men det gick inte!

Sen pratade hon om att jag behövde friseras. Jag förstår inte vad hon menar?! Jag är väl snygg som jag är? Sen att jag inte ser något kan jag väl hålla med om, men måste man friseras för det? Man kan väl gå lite på känn? Tar det stopp så tar det stopp liksom!

Valpkurs del 3

Så har vi varit på valpkurs igen. Jag började redan när jag kom dit med att ha Wilson i knäet och mysa lite för att han inte skulle gå upp i varv för mycket. Det första vi gjorde när kursen drog i gång var att gå ett varv runt den lilla sjön allihop. Gissa om Wilson var lugn? NOT! Han hängde i kopplet och sprang på två ben i stort sett hela vägen, men det var ju inte så mycket att göra något åt. Om jag skulle börjat träna där så hade vi ju inte kommit tillbaka innan kursen var slut. Det positiva med rundan var väl att han nog fick syrebrist eller nåt för när vi kom till planen så la han sig i mitt knä och vilade ut en stund. Vi fick visa upp ”läxan” att gå slalom med hunden vid vänstersidan helt utan koppel och det gick faktiskt riktigt bra! Jag blev positivt överraskad över hur duktig han var. Vi avslutade slalomrundan med att vända och springa tillbaka mot gruppen och han följde med hela tiden så vi kunde kampa och busa en bra stund medan de andra fortsatte. Tyvärr busade vi lite väl häftigt så de där vassa valptänderna fick tag i min tumme och skapade blodvite. När ska de där hörntänderna lossna egentligen? Sen blev vi påsprungna av diverse valpar som är mindre intresserade av sin matte och husse. Det är framförallt en jack russel, en borderterrier och en staff som brukar ta rundor. Hittills har jag lyckats få tag i dem och hålla dem i från Wilson i alla fall. Det känns bra, för speciellt staffen och borderterriern är lite vassa tycker jag.

Han kom ner i varv mycket snabbare än de tidigare gångerna idag så vi behövde bara kramas lite ibland när retningen blev för stor. Vi fick även visa ”ligg” och börja träna på ”sitt kvar”. Jag satte honom och gick några steg bakåt och sen tappade jag huvudet fullständigt! Granntjejen klämde fram ”men, han är ju jätteduktig! Klicka då!”. Öööhhh… Ja, just det:-) Tänkte inte på det. Jag föll nog i trans eller nåt;-) Jag hann i alla fall med att klicka och berömma innan han reste sig:-) Instruktören kom fram och skrattade lite åt mig och sa att ”ja, du gjorde det ju inte lätt för honom”. Jag hade tydligen stått och fipplat med godiset i handen också utan att tänka på det. Snurrig matte har han Wilson:-) (Eller så beror det på att lilltjejen tyckte att vi skulle gå upp 05:20 imorse…)

Vi avslutade med att gå slalom mellan alla andra hundar och då kan jag väl erkänna att det gick lite sämre. Kopplet fick göra det mesta jobbet tyvärr, men det hinner vi öva på senare. Det får ju vara någon måtta på retningarna.

Det var mycket pauser idag också, men det funkade mycket bättre när jag var lite aktiv och småtränade lite på ögonkontakt och dylikt. Jag tänkte öva lite tass eller nåt, men det funkade inte. Wilson tyckte att vi skulle öva pussar istället så så blev det:-)

Teorin var ganska luddig idag också, men det jag ser det mer som ett tillfälle för passivitetsträning. Faktan har jag för det mesta redan läst…

Jag har nog kommit fram till att jag gillar den här kursen till slut. Jag behövde bara lite tid att anpassa mig till sättet som de har lagt upp träningen på. Jag hade kanske lite höga förväntningar från början.

Sen har vi ju träffat Marta och sett Villgott på håll också:-) Kul! Vi får prova selen imorgon för nu har Wilson stensomnat! Det är jobbigt att gå på kurs!

Det går upp och det går ner och sen går det upp…

Efter en lång dag på jobbet så var det dags att ge sig hem till dårhuset och vrålande barn och en tossig hund. Efter kvällsmat och sövning av diverse tvåbenta varelser så ville Wilson ha sin beskärda del av uppmärksamheten. Han hämtade leksaker, attackerade mina byxben och morrade hej vilt medan jag ignorerade honom i väntan på bättre tider. Tillslut gav han upp och slöt upp på min vänstersida och satte sig fot och gav mig en ögonkontakt så jag bara smälte. Hur söt kan man vara??!  Med tanke på hans energi så tänkte jag att ”Nä, nu så får vi nog träna lite” och så tog jag med mig resterna av hans kvällsmat, repleksaken och klickern ut. Vi gick lite ”här” och jösses vad duktig han var idag! Han travade brevid mig  med riktigt ”studsiga ben” och jag fick ögonkontakt längre än någon gång tidigare. Jag hade nog kunnat leda in honom i ett träd om jag hade velat så som han stirrade mig i ansiktet! Jubel och beröm måååånga gånger. Vi passade på att köra lite i vänstervarv och jag snubblade inte alls så många gånger idag:-) Något sitt och sen lite ”stå” men det är vi inte så bra på än. Vi behöver öva! Vi avslutade våra 10 minuter i trädgården med en massa lek så grannarna måste tro att jag är fullkomligt galen! En trettioårig tant (Japp, jag känner mig gammal nu när det närmar sig 30-årsstrecket!) som studsar runt som en fjortis! (Ok, bara gammal i kroppen då;-))

Jag pressade inte alls idag utan det var bara en massa ”will to please” och stora leenden. Vilken avslutning på dagen! Man kan ju bli salig för mindre;-)

Det ljusnar!

Igår hade jag tänkt åka till Brukshundsklubben för att träna lite, men med tanke på hur dåligt mitt huvud fungerar för tillfället så bestämde jag mig för att ta en runda i skogen och träna lite på hemmaplan istället. Det blir lite lugnare så. Det gick mycket bättre än förra rundan vilket antagligen berodde på att jag tog det allmänt lugnt och bara fokuserade på en sak i taget. Att vara lös är ju inga problem och jag fortsatte att klicka när han vände sig om som vanligt. Han var nog inte så hungrig eller godissugen så det blev till att kampa med repet istället. Med tanke på värmen, kampandet och hur många steg turbotassen tar på en runda så blev han trött ganska fort. Jag satte mig på ett nedfallet träd mitt i skogen och bara satt ett bra tag. Wilson kom faktiskt och la sig hos mig eller satt emellanåt och jag fick tillfälle att klicka för ögonkontakt några gånger i alla fall.
Vi skiftade mellan lös och koppel på vägen hemåt och han gick bra i kopplet. Han drog nästan ingenting och det räckte med att stanna och backa någon gång när han glömde av sig. Sen passade jag på att ge kommandot ”här” när han kom upp vid vänstersidan och klicka snabbt som attans när han vände blicken mot mig. Jag körde kanske en halvminut med ”här” och sen kopplade jag loss igen för att sluta innan något började strula. Sen körde jag ”här” när han var lös och gav ett ”varsågod” efter bara några steg och sen var det färdigtränat med det tyckte jag. Jag ville inte pressa något idag utan hellre lyckas 100% på den lilla stunden vi körde och det verkade funka. Den torkade blodpuddigen gick åt som smör i solsken:-)
Vi gick vidare till den lilla fotbollsplanen och satte oss mitt på planen och kikade lite. Även denna gången la han sig fint när jag satte mig. Jag avslutade med att gå ”här” för att få honom att följa mig när jag går slalom. Vi behöver öva mer på det. Speciellt vänstersvängarna är svåra för jag snubblar nästan på honom, men jag får riktigt fin ögonkontakt ibland och då känns det riktigt bra. Tänk när vi kan gå längre sträckor med sådan ögonkontakt. Härligt!
Jag kom i alla fall fram till att vi måste öva ”vänstervarv” lite inför kommande utställningar. Det vore ju en syn annars med Wilson hoppande jämfota med mig snubblande vid sidan…